Sensommarfint Hemma hos Jenny

jenny-eltebo5

av Jenny Eltebo Johansson

I år har det varit ett fruktsamt år här i Roslagen. Första gången bjuds det ett överflöd av körsbär, plommon, äpplen och päron. Fantastiskt att de två päronträd som planterades när barnen var små, för en sisådär fem-sex år sedan, nu för första gången ståtar med ett ganska stort antal päron. Carola och Esperens Herre heter de, och Herren verkar något flitigare med frukten medan Carola står för omfånget så att säga. Förra sommaren var för torr, och de små, små päronkart som då skymtades på grenarna torkade ihop till tragiska päronrussin, sprack itu och trillade ned.

jenny-eltebo6

I år har det varit något mer regn, jag letar recept på ingefärs- och lingonpäron, men de är tyvärr inte helt mogna ännu. Körsbären (Dönissens gula) fick bli saft, stora och rödgula, nästan som köpe-bär får man ju säga. Jag har ett sötkörsbär av okänt märke också, men de bären blir väldigt små, och grenarna drabbas ofta av vissnesjuka. En annan finare investering som börjar ge avkastning är plommonträdet, Reine Claude dÒullins. Frågan är där hur mycket plommonsylt man orkar tillverka. Kärnorna ska tas bort, och helst ska de skalas, eller skållas snarare i kokande vatten. Man brukar få missfärgade fingrar som varar halva hösten.

På trädgårdsmässan i våras gjorde jag två udda inköp. Ett buskkörsbär och ett ryskt körsbärs-plommon, plantorna är inte ens meterhöga och jag bävar lite för vintern, de kommer förmodligen att vikas rätt av och till våren kvarstår då decimeterhöga pinnar som maken garanterat kommer att meja ned med gräsklipparen. Jag borde kanske tillverka någon sorts stöd, eller en liten indiankoja till dem, men man vet ju hur det brukar bli med sådana projekt, (stannar på idéstadiet)

jenny-eltebo7

Mullbärsträdet har börjat leverera andra omgången bär, ett gäng mognar redan i juni-juli, sedan kommer eftersläntrare hela hösten. De sena bären blir lite större, nästan som björnbär. Skulle behöva klippa lite och korta av grenarna, men vågar inte röra mullbäret, inbillar mig att det skulle bli stött i kanten och vissna ned nästa säsong i ren protest.

Jag har också fått konstiga frukter på det Indiska fotbladet, kan man äta dem? Förmodligen inte, skulle inte våga prova, de ser ut som gosiga mogna tomatliknande godsaker men näe, jag gillar att i och för sig att smaka på saker, stod och spoddade sura mahoniabär i veckan, fick för mig att de var ok, men nej, jag passar denna gång. Jag VET att inte allt går att äta, kokar inte soppa på stormhatt, gör inte heller tibast-gele, men ibland blir man bara helt enkelt nyfiken på nya saker som faktiskt ska gå att äta, -körsbärskornell? Har någon provat? En bekant påstod att hon skulle göra sylt av Amerikanska häckoxbär som de hade runt tomten, det tyckte jag var vågat, men det kanske var ett skämt.

jenny-eltebo8

Som liten åt jag stensöta och mormor stekte kirskål i smör. Kåda tuggades också, men det gillade jag inte. Gick och knaprade på grannens taggiga berberis minns jag, och harsyra såklart. Hur jag lät bli gullregnet förstår jag inte, kanske har man ändå någon inneboende känsla för vad som går att äta? Inprogrammerat i märgen på något vis? Annars kan man ju undra hur alla nyfikna människor överlever barndomen. Som vuxen får man vända sig till Giftinformationscentralen, numera är man läskunnig och litar inte på instinkten längre, min känsla säger dock att jag ska låta bli fotbladet, kanske lever jag då lite längre.

Kommentarer