Hemma hos Jenny bland pioner och Galaxy

jenny-eltebo9

av Jenny Eltebo Johansson

De rosa duvorna har anlänt, och slagit sig ned här i Roslagen. Med detta menar jag helt enkelt magnolian, och de enorma rosa blommorna. Sorten heter Galaxy och har växt ordentligt på de sju år som den funnits i vår trädgård. Barnen tycker om doften. Det luktar bubbelgum lång väg, humlor och bin njuter och rumlar om så man måste passa sig innan man sticker näsan i någon av blommorna.

jenny-eltebo10

Andra återvändare är såklart svavelpionen, förra året köpte jag ytterligare en, som skulle vara rosa men visade sig vara ännu mera intensivt gul. De verkar trivas tillsammans och har skapat ett antal fröplantor som jag inte vågar flytta på. Nästa år kanske de kan få en egen placering men just nu trängs de med liljekonvalj och vallmo, samt en stor mängd hotfulla mördarsniglar. Mina omsorgsfullt utvalda vinrankor till den inglasade altanen blev det inget med, båda har lämnat jordelivet. Kanske för att det var för varmt, eller för att jag vattnade för dåligt under vintern, för lite vatten antagligen, men i växthuset lever en kvar. Den är planterad rätt ned i marken, i ett hål genom tegelgolvet och täckt med torv då den har lite speciella preferenser vad gäller PH värden. Det sägs att man aldrig ska flytta vinrankor, de har en mycket känslig rot som kan borra sig ned många många meter för att söka näring och ge druvorna smak. Altanen har istället fått en alldeles egen fikonbuske, jag hittade den på trädgårdsmässan och blev såklart överväldigad, 40 cm pinne, till skillnad från den 1,5 meters buske på livsmedelsbutikens trädgårdshylla tre veckor senare.

Stoltheten är stor och min lilla pinne står på tillväxt, även om det hade blivit en hel del försprång och kanske till och med fikon i höst om jag köpt det större exemplaret, men jag sviker inte mina utvalda –Nej! Jag ger inte upp en redan utförd plantering.

jenny-eltebo11

Ute ser jag effekten av en sträng vinterkyla, min vilda kaprifol bakom växthuset har stendött, liksom ett antal rosenbuskar. Till och med blodflädern gav upp. Mullbäret däremot ser piggare ut än på länge, den rosa skenhortensian svingar sig glatt upp emot staketet, och trillium, fotblad, blodört och sorgklocka blommar sobert.

Något jag ska satsa på i år är rabarber, paj och saft ska det bli, kanske marmelad också efter ett recept från en vän. Röda vinbär blir det många, och krusbär likaså. Kanske kan jag få några kvittenfrukter också, huvudsaken är att de inte torkar bort under semesterveckorna om jag nu inte är hemma hela tiden och vattnar. Växthusets tomater riskerar förståss en hel del, men jag bara måste ha några plantor, och chili, och basilika.. Till helgen kommer svärfar och hälsar på, jag har ett specialuppdrag, ett potatisland, bara ett litet. I höstas lyckades vi äntligen bli av med den rostiga gungställningen och där har det nu öppnat sig en mycket frestande platt och jämn yta på 10 kvadratmeter. Hallon, nja, allra helst en trädgårdsdamm, men det får nog vänta. Just nu känner jag mig väldigt sugen på egna odlade små och mjälla, färskpotatisar med smör även om det nog är för sent att nyplantera kartoffler här i slutet av maj.

jenny-eltebo12

Visst är det därför man anstränger sig? För de där små korta minnesvärda ögonblick som etsats fast i sinnet. Den första gången mormors pioner slog ut, när jag vågade bryta de första rabarberstänglarna, när magnolian stod i knopp efter tre års vägran. När mullbärsträdet överlevde vintern. I år satsar jag inte på mirakel, jag längtar bara efter rosor och klematis, och kanske, men bara kanske, efter en handfull björnbär på mina fyra olika björnbärsbuskar,

Vet ni? Det vore rekord.

Kommentarer